En tragikomisk liten pärla, en monolog som berör en av vår tids stora farsoter - ensamheten.
Fina recensioner till Kontrabasen!
"En genial liten pärla"
"Full pott! Fem av fem teatermasker!"
"Jag skrattade hela tiden. Man skrattar och tycker synd om på samma gång"
"Mattias Åhlén gör det Fantastiskt bra"
"Väldigt bra regi av Jon Karlsson"
"Folkteatern i Dalarna visar åter att det går att skapa stor teater med små medel och att de behärskar många format och genrer"
"en intim och inbjudande föreställning som säger mycket om hur det är att vara människa"
"en allmängiltig och berörande pjäs om ensamhet"
Anders K Gustafsson - Falukuriren
"Mycket skratt, mycket igenkänning"
"Den är värd en fanfar"
"Det var en väldigt, väldigt bra föreställning"
Caroline Edman P4 Dalarna
Spelperiod
Vi spelar i Lokstallarna, Falun
Karta hittar du längst ner
Konstnärligt team
Manus: Patrick Süskind
Regi: Jon Karlsson
Skådespelare: Mattias Åhlén
Kontrabas: Björn Jernberg
Kostym: Anna Hedström
Mask: Cajsa Jackson
Föreställningstekniker: Johan Nyling
Ljus, ljud, teknisk support: Gum Viktor Ohlsson
Affischfoto: Petter Cohen
Föreställningsfoto: Per Eriksson
Om föreställningen
Med de tre beståndsdelarna skådespelare, musiker och publik skapas ett ytterligt kommunikativt verk med gemensam lyssning till text, upplevelse och musik av alla inblandade där närvaro och gemensam upplevelse står i centrum.
Genom ett kärleksfullt utforskande av rollen, pjäsen och tematiken, utan ironi och utan distansiering skapas ett koncentrat, ett epicentra av en människas upplevda ensamhet, om längtan efter sin nästa och desperata kamp för att upprätthålla sitt människovärde. Allt ackompanjeras av musiken som strömmar från det otympliga, vidunderliga, vackra, vulgära instrumentet kontrabasen. I Süskinds pjäs tjänar det som katalysator för ensamheten. Med hjälp av en duktig musiker skapar kontrabasen sitt eget försvarstal gentemot texten och rollen, instrumentet spelar i all sin märklighet från de djupaste toner till de högsta knappt hörbara. Kanske ges det tillfälle för förståelse från sin missförstådda plats längst bak till höger i orkesterdiket.